Är sångpausen slut nu?

Nu har jag jobbat i snart två veckor och det är lite konstigt hur snabbt man kommer in i rutinerna. I skrivande stund så dricker jag en kopp kallt kaffe (som jag glömde bort att dricka innan) och blickar ut över Renstiernas gata.

Det är svårt att förstå att mitt liv för bara en stund sen bestod av lata dagar på västkusten och dopp i havet. Det går snabbt för mig att växla mood, och jag är en person som ofta är på eller av. Därför tar jag alltid en väldigt tydlig, lång semester utan småjobb. Inte för att jag har problem med småjobb, utan för att jag då vet att jag prioriterar ledigheten.

Jag har varit ledig i fem veckor och har som vanligt fått en del insikter. Det tenderar ju att bli så när man släpper taget.

En sak som jag är glad över är att min längtan efter att göra musik har kommit tillbaka! I februari hade vi en spelning på Scala och efter det var jag rätt slut. Jag insåg att jag också känt press på mig själv att skapa musik i arton års tid. Missförstå mig rätt, jag har alltid tyckt att det har varit kul och meningsfullt, men skulle aldrig ha tillåtit mig själv att pausa innan.

Nu gav jag mig själv tillåtelse att strunta i musiken tills den själv valde att komma tillbaka. Och det gjorde den!

Jag skulle säga att det var en kombination av tre saker som fick lusten att återvända.

Återhämtningen och att känna mig utvilad. Det här har alltid varit en stor nyckel när jag tappar lusten för något. Ofta är det för att jag är trött eller överväldigad.
Att läsa skönlitteratur. Jag får inspiration av att gå in i fiktiva världar. Och att läsa är något jag har skjutit på länge.
Att se Moonica Mac live på Strömma Farmlodge. Min egen lust att stå på scen väcks ofta när jag ser någon annan.

Nu ska det bli spännande att se vad som händer när “allt” drar igång lite mer. Kommer jag fortfarande ha lust och space till min musik. I hope so!

Hoppas att ni har haft en fin sommar!